Omvänd otrohet

Återigen tack till alla er som hört av er med kommentarer och meddelanden. Till dig som hittat denna blogg för första gången vill jag gärna rekommendera att ni läser den baklänges, det vill säga de äldsta inläggen först.

Ingenting har förändrats sedan för ett år sedan. Ändå är hela världen upp och ned. Jag är inte längre känslomässigt otrogen på samma sätt mot min sambo. Jag har fortfarande inte sagt något om otroheten men vi har pratat om att flytta isär. Ingen av oss känner oss längre emotionellt bundna till varandra utan vi delar bostad för barnens skull. Däremot har något skiftat inom mig. Varje gång jag går hem känner jag mig otrogen mot den jag har en affär ihop med. Jag förstår inte hur den jag är otrogen med står ut med situationen och hur det fungerat under dessa år. Jag är bara så oändligt tacksam och skäms för att jag inte kan erbjuda något bättre.

Leia skrev en kommentar på min blogg som jag gärna vill lyfta upp så fler får läsa den.

" Leia sa...
Jag är den "bedragna" kvinnan..
Det smärtar förstås att läsa det du skriver, men jag kan också lära av det..
Jag väljer att lära och växa istället..
Vi skriver om samma tema fast ur olika synvinklar..
Jag skriver ur min synvinkel, den trasiga.. nedsmutsade.."

Jag funderar mycket på hur min sambo har det. Mycket, mycket mer än vad många som läser min blogg säkert tror att jag gör. Skulle jag bara bry mig om mig själv och vad jag känner så hade jag gått för länge sedan. Lämnat allt och flytt till något som jag tror är bättre. Men det gör jag inte. Jag stannar och gör skulden och smärtan större.

Jag är ett kräk, det behöver ni inte skriva som kommentar för det vet jag redan. Jag är den som är nedsmutsad, inte min sambo och inte Leia. De är utan skuld.

Jag stannar kvar och fortsätter att ljuga för att skydda min sambo och våra barn, inbillar jag mig. För även om kärleken är slut så ha jag inte slutat att bry mig. Jag vill inte vara så ynklig att jag bara smiter utan att ta ansvar.

Det är mina ursäkter och mitt rättfärdigande.

Läs mer av Leia på djuptinuti.blogg.se


Andra bloggar om: otrogen, otrohet

Tack!

Tack till alla er som hört av er med kommentarer.

Jag har medvetet valt att inte göra några inlägg under ganska lång tid. Jag vill inte fylla bloggen med allt för många banala inlägg om min egen ångest. Det skulle inte tillför något nytt. Istället låter jag de textern som finns ligga kvar till stöd för några läsare och som avskräckande exempel för andra. Det är upp till varje läsare att själv tolka texterna.

Till er som vill att jag ska skriva mer kan jag bara säga att när det kommer nya infallsvinklar så kommer jag att skriva om dessa. Jag tar gärna emot tips och idéer.

Andra bloggar om: otrogen, otrohet

Otrohet för trohetens skull

En av mina bästa vänner har erkänt att han varit otrogen mot sin flickvän. Det var en dum sak på fyllan erkänner han villigt, och tror inte att han kommer att göra om det.

Det intressanta är dock att det fick honom att inse att det är hans flickvän som han älskar. Han kände sig billig och ångerfull när han berättade. Men snedsteget fick honom att för första gången på länge inse vilken tur han har som träffat henne och vilket bra liv de har tillsammans. Både i och utanför sängen. I hans fall tror jag faktiskt att hans otrohet leder fram till trohet. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan och kanske behöver en del hoppa över staketet för att upptäcka det.


Andra bloggar om: otrogen, otrohet

Att orka med otrohet

Det är säkert så att många är otrogna är det vid enstaka tillfällen. En gång och sedan aldrig mer, eller vid några enstaka tillfällen. Skulden och ångern finns kvar där och gnager men med åren blir den säkert lättare och lättare att bära. Tills dess att det blir mer av en dröm än verklighet.

Jag som är otrogen upprepade tillfällen med en och samma person tycker att det börjar bli outhärdligt att orka med. Jag ljuger för min sambo för att kunna träffa den andre. Jag bortförklarar lögnerna med att jag inte vill såra min sambo. Mest ljuger jag nog för mig själv för att orka leva detta dubbelliv.

Samtidigt är jag också rädd för att om jag bryter med min sambo så försvinner den jag är otrogen med. Passionen är kanske inte lika stark som min utan bygger enbart på spänningen att ha ett förhållande med någon som är otrogen. Hur märkligt det än låter så tror jag att det finns människor som trivs i rollen som "den andra kvinnan" och aldrig vill vara "den första kvinnan".

Andra bloggar om: otrogen, otrohet

Otrohet hos andra

Jag hamnade i en konstig situation när jag efter moget övervägande bad att få prata med en kompis till min sambo och mig om vad som händer. Vi träffades på stan för att äta ihop och när vi satt oss ned på restaurangen så erkände jag utan omskrivningar att jag är otrogen mot min sambo. Den väntade reaktionen av förfäran, avsky och en rejäl utskällning uteblev. Istället tittade min vän på mig och frågade hur jag mådde. Sedan så fick jag reda på att min kompis varit otrogen mot sin sambo under en längre tid. Jag visste inte hur jag skulle reagera.

En utskällning hade märkligt nog varit bättre än sympati.

Därför blev jag inte mindre chockad när jag satt och pratade med några av mina kollegor några veckor senare. Jag hade sovit på soffan de senaste nätterna eftersom jag haft hosta. I ett försök att vara rolig sa jag att det berodde på att min älskare varit hemma hos oss. En av mina kollegor skrattade och sa att hon aldrig vågat ta hem sin älskare medan hennes man var hemma. Vi skrattade glatt år skämtet. Lite senare erkände hon att det inte var ett skämt, men att det var 30 år sedan så det var preskriberat.

Ju mer jag pratar med andra om otrohet så upptäcker jag att flera har varit otrogna och inte alltid skäms för att prata öppet om det.

Andra bloggar om: otrogen, otrohet

Otrohetens medspelare

Har med stort intresse följt diskussionerna på några andra bloggar om vilken ansvar den som jag är otrogen med har. En bloggare som blivit bedragen anser att det är den kvinna som hennes man varit otrogen med som bär det största ansvaret. När jag läser det kan jag inte låta bli att tycka att hon ljuger för sig själv. Troligtvis för att försöka rädda sitt eget förhållande känslomässigt. Det skulle göra för ont att behöva erkänna att den hon lever med har skulden till otroheten. Han måste vara helt eller delvis utan skuld för att hon ska orka satsa på förhållandet igen och gå vidare.

Den som jag är otrogen med. (Låt mig för enkelhetens skulle hitta på ett namn på personen - Alex - ett bra och könsneutralt namn.) Alex är full medveten om att jag lever i ett förhållande och har barn. Alex är också medveten om att jag stundvis ljuger hemma för att min sambo inte ska veta om att vi träffas. Det finns ingenting i mina diskussioner med Alex som är lögner utan jag svarar på alla frågor sanningsenligt. Däremot försöker jag oftast låta bli att berätta för Alex om mitt liv med min sambo. Delvis för att inte lämna ut min sambo och delvis för att jag inte vill att mina problem ska bli Alex problem.

Har då Alex någon skuld i att jag är otrogen? För mig är svaret glasklart nej. Jag anser att Alex inte bär något ansvar för min otrohet. De som tror att deras pojkvänner eller flickvänner blir förförda och förledda mot sin vilja ljuger för sig själv. Alkohol kan göra att vissa spärrar släpper men jag tror inte att det får oss att göra saker som är mot vår inre övertygelse. Alkohol kan få våra moraliska skrupler att försvinna men att beskylla den andra kvinnan eller mannen att förstöra förhållandet är självbedrägeri.


Andra bloggar om: otrogen, otrohet