Att orka med otrohet

Det är säkert så att många är otrogna är det vid enstaka tillfällen. En gång och sedan aldrig mer, eller vid några enstaka tillfällen. Skulden och ångern finns kvar där och gnager men med åren blir den säkert lättare och lättare att bära. Tills dess att det blir mer av en dröm än verklighet.

Jag som är otrogen upprepade tillfällen med en och samma person tycker att det börjar bli outhärdligt att orka med. Jag ljuger för min sambo för att kunna träffa den andre. Jag bortförklarar lögnerna med att jag inte vill såra min sambo. Mest ljuger jag nog för mig själv för att orka leva detta dubbelliv.

Samtidigt är jag också rädd för att om jag bryter med min sambo så försvinner den jag är otrogen med. Passionen är kanske inte lika stark som min utan bygger enbart på spänningen att ha ett förhållande med någon som är otrogen. Hur märkligt det än låter så tror jag att det finns människor som trivs i rollen som "den andra kvinnan" och aldrig vill vara "den första kvinnan".

Andra bloggar om: otrogen, otrohet