"Är allting bra?"

Är allting bra, frågade min sambo i morse. Självklart sa jag ja. Fast egentligen ville jag skrika att allting är åt helvete med oss. Att jag fortfarande väntar på att min sambo ska reagera på att vi har en kris i förhållandet. Att det grälet vi hade för ett par veckor sedan inte är över. Det är bara uppehåll i väntan på att min sambo för en gångs skull ska ta första steget och vilja prata om vad som händer med oss. Istället väljer jag den fega vägen och säger att allting är bra för att slippa bråka.

Kanske väljer jag att vara feg för att inte behöva konfronteras med min otrohet och till slut tvingas att välja vilket liv jag vill ha. Det är lugnast att låta allt löpa på som vanligt.