Läste en ett inlägg på en annan blogg som ansåg att jag som otrogen gjorde mig skyldig till ett vidrigt svek och borde ruttna i något spyfyllt rum. Jag är troligtvis värd det och försöker inte gömma mig bakom fasad av att jag skulle ha någon form av rätt att vara otrogen.
Vad jag vill förmedla med denna blogg är inget försvarstal för min egen otrohet utan ett försök att förklara från min synvinkel vad som lett fram till min otrohet. Kanske i hopp om att de som själva utsatts för otrohet ska kunna läsa och förstå den andra sidan, och kanske i hopp om att de som själva utsätter sin partner för otrohet ska börja fundera på drivkraften till handlingen.
Men mest för att försöka förstå mig själv. Att rannsaka mig själv publikt får mig att tänka till lite extra vad jag skriver och därmed också fundera lite extra på vad jag känner. Kanske vill jag göra slut men är för feg som någon skrev i en kommentar. Jag vet faktiskt inte. Det är kanske det största problemet att våga konfrontera mig själv och kräva svar.
Andra bloggar om: otrohet, otrogen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
svek, lögn är mord. otrohet leder till sår som inte kan läkas.
SJÄLVISKA EGOISTER!
JAG TÄNKER LYCKAS TA LIVET AV MIG. DEN JAG ÄLSKAT ALLDRA MEST HAR LJUGIT BEDRAGIT MIG I ÅR SAGT HAN ÄLSKAT MIG MEST AV ALLT MEN SAMTIDIGT GIFT SIG MED EM LOJAL VÄN SOM HAN INTE ÄLSKAR PÅSTOD HAN. JAG SKA DÖ, JAG HAR GÅTT SÖNDER.
JAG VILL INTE LEVA MER. HUR KAN NÅGON VARA SÅ GRYM OCH LEKA MED KÄRLEK.
Skicka en kommentar