Självklart är otrohet även i mina ögon fel. Ett tecken på att det inte står rätt till i mitt eget förhållande. Jag och min sambo framstår säkert i mångas ögon som ett perfekt par. Vi har ett vackert hem, som säkert väcker avundsjuka hos många, vi har söta barn, vi har rest mycket och har lyckade karriärer båda två. Vi framstår säkert också som goda vänner som kan prata om allt i omgivningens ögon.
Den bilden av verkligheten är säkert sann men det finns en annan sida också. Vi pratar bara om praktiska saker hemma. Barnen, vilka ska vi bjuda på middag, hur ska vi pussla ihop vardagen, föräldrar och allt annat praktiskt. Det känns som det som en gång gjorde att vi föll för varandra har försvunnit i våra liv.
Jag anser att jag bär hela skulden för att jag är otrogen. Däremot bär jag bara halva skulden för att vi har ett dåligt förhållande. Ibland kan jag inte låta bli att reflektera över att om vårt förhållande var så bra som det ger sken av att vara utåt så skulle jag troligtvis inte heller vara otrogen.
Jag har försökt vid flera tillfällen prata med min sambo om hur jag känner det och hur jag upplever att vi har det tillsammans. Första gången jag på allvar tog upp det fick jag veta att min sambo inte kände samma sak utan att det var jag som oroade mig. När jag föreslog att vi kanske skulle gå till någon som kunde hjälpa oss fick jag inget svar. Sedan har jag försökt prata om det vid några andra tillfällen utan framgång.
Efter det att jag inlett mitt förhållande med den nya har jag återigen försökt prata med min sambo. Jag grät och sa att det inte fungerade i våra liv. Att jag mådde dåligt. Att jag var inne i en livskris. Det var många hårda ord som kom ur min mun och jag fick höra många hårda ord tillbaka.
Det har nu gått ett par veckor sedan dess. Inget har förändrats mellan oss. Varken till det bättre eller till det sämre. Detta är ingen ursäkt för vad jag gör men kanske en förklaring hur jag hamnat här.
Det är bara jag som kan leva mitt liv och därför bär jag ensam ansvaret för min egen framtid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Varför inte skilja sig innan man bestämmer sig att vara otrogen...
AAaaaaaaaha nu vet jag. För att visar det sig att det inte fungerar med den andra så kan man komma tillbaka hem utan att äns stå för svars för sitt handlande. Det är bar fegisar som gör så...
Det är ingen lätt situation ni är i, varken du, sambon eller den tredje parten. Men det är ett väldigt vanlig sätt att avsluta en relation... det går inte att inbilla sig att de otrogna är ett sällsynt eller särskilt avskyvärt släkte, det är jättevanligt med otrohet som det sista steget i att ta sig ur en relation som länge gått på tomgång. Men i vissa fall finns det ju kärlek kvar i ursprungsrelationen, och då kanske otroheten kan fungera som väckarklocka? Jag vet inte hur det är i ditt fall, eller vad som är rätt för dig, men jag hoppas du inte tar alltför lång tid på dig att finna ut din väg. Nuet är ett ohållbart tillstånd som bara kommer att göra er mer och mer illa ju längre tid det fortgår. Kram på dej!
Antar att du redan själv har räknat ut att, du kan inte leva såhär! Om du förtfarande älskar din sambo så MÅSTE du sluta vara otrogen, hur dåligt erat förhållande än må vara. Har du tänkt på att det kanske kan vara en del i att ni förlorat gnistan? Även om det inte är det så sviker du henne genom att bete dig såhär, ta dig ur situationen!
Hoppas det löser sig
Har inte läst allt på din blogg men förstår att du har det jobbigt. Jag tror att du skulle kunna finna tillbaka till ditt ursprungliga förhållande men det kanske är nödvändigt att omvärdera betydelsen av sex, vilket naturligtvis är svårt men...
Har själv varit otrogen, hittade massa fel hos min man, träffade en ny och bad om skilsmässa innan jag inledde det nya förhållandet. När han inte gick med på skilsmässa inledde jag förhållandet ändå.
Mycket påfrestande, inte särskilt stor sexuell njutning.
Men jag tror att jag lärde mig något. Att jag behöver vara lite mer ödmjuk och inte bör förvänta mig så mycket. Lycka till och hoppas du ser att det bara är du som kan lösa dina problem.
Jag känner igen mig i vartenda ord du skriver..!
Nu vet jag ju inte hur din situation ser ut idag.
Jag har då varit otrogen mot min sambo, på ett väldigt kallt och beräknande sätt. Ibland känner jag mig nästan som en mördare eller något i den stilen.
Jag har rest bort och träffat en annan, gång på gång utan att tänka på min sambos känslor.
Nu är det så att han upptäckte det jag gjorde och kastade ut mig.
Idag har jag insett hur idiotiskt det var de jag höll på med, men nu är det försent.
Jag inser nu hur mycket jag älskar honom och hur lite min "älskare" betydde. Men det spelar ingen roll idag..
Sköt om dig!
Skicka en kommentar