Jag trodde när jag först var otrogen att känslan av lycka skulle bli kortvarig. Om jag bara fick känna att jag var bekräftad och omtyckt av någon annan än min sambo så skulle all vilja att vara otrogen försvinna.
Nu har det inte blivit så. Om det beror på att jag är mer förälskad i den som jag är otrogen med eller om det beror på att det fortfarande är "spännande" att vara omtyckt det vet jag inte. Kanske beror det på att vi har barn och de hindrar mig från att ta steget och bryta upp.
Detta har varit en av de bästa och sämsta perioden i mitt liv. Jag har pendlat mellan lycka och förtvivlan. Jag är kanske därför det kräk som alla andra sidor om otrohet skriver att vi otrogna är. Mitt problem är att jag älskar dem båda på olika sätt och kan inte välja en av dem.
Andra bloggar om: otrogen, otrohet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
24 kommentarer:
Det blir bara lättare....//Jasmine
DU ÄR INTE VÄRD DERAS KÄRLEK.
SÅDANA SOM DU RAMLAR ALLTID I SIN EGEN GROP.
DU KOMMER BLI AVSLÖJAD SEDAN KOMMER DU BLI HATAD FÖR RESTÄN AV DITT LIV, EN KVINNA FÖRLÅTER ALDRIG EN SVIKARE....
SANNING BEFRIAR
LÖGNER FÖRGÖR
ÄRLIGHET FÖRLÅTES
LÖGNER LEDER TILL HAT
Jag har tagit bort tre stycken kränkande kommentarer. Skriv gärna vad du tycker men är du enbart ute efter att hata mig så får du skaffa en egen blogg.
Vi är alla bara människor. Jag hoppas det ordnar upp sig på ett eller annat vis.
Du har fuckat upp ditt liv rejält. I know, cause I've been there, done that. Låt mig tala av egen erfarenhet.
Jag är inte ute efter att kränka dig, utan jag vill ge dig ett bra råd som jag hoppas att du och alla andra därute, inklusive mig själv, verkligen tar till sig:
Var inte otrogen. Just don't. Påbörja inte något nytt. Är du redan otrogen - sluta upp med att vara det, omedelbart.
Det gör ont, allt gör ont - att leva i ett avslaget och långdraget förhållande, tillåta sig själv att gå förlorad i omöjlig förälskelse,
att bryta med otroheten, att inte göra det, att tvingas till att välja, att inte kunna göra det...
Överhuvudtaget att leva gör ont. Det är fullkomligt normalt.
Om ditt förhållande fungerar dåligt, inse att otroheten fungerar som en tillfällig värktablett som inte löser problemen men snabbt verkar på symptomen; som ett knark som ger en kraftfull men samtidigt en tom och beroendeframkallande effekt. Don't go there. And if you're already there - leave. Just go and leave it behind you.
Vad du egentligen vill?
Jag misstänker att du vill ha ett välfungerande förhållande med en person, där ni båda är lyckliga och trogna varandra. Ingen polyamorös bullshit. Vill du att det skall fungera med den du är med just nu måste du satsa allt på henne, din odelade kärlek och totala hängivelse.
Är du inte säker - ta dig tid att tänka igenom situationen. Prata med den du lever med, med andra människor. Gå i parrådgivning, snacka med experterna. Vill du sedan avsluta och påbörja något nytt - avsluta först, och påbörja sedan. Det är så enkelt, svårt att genomföra, men välja måste man, och väljer gör man varje dag.
Just fucking do it, och bespara framförallt dig själv mycken smärta. Jag själv väljer att leva som jag råder andra att göra. Och även om det innebär att jag blir ensam i slutändan så har jag slutat upp med att vara otrogen mot alla, och är inte längre otrogen mot mig själv.
Önskar dig styrka.
SugarDose
Tack!
Vad har du och din sambo egentligen för känslor för varandra? Har ni någonsin älskat varandra. Gör ni det fortfarande?
Har ni en gång älskat varandra men tappat känslorna, så går det att locka fram dom igen. Älskar ni varandra fortfarande så ja, då är iallafall det bra.
Vad ni verkligen behöver, det är att träffa någon som kan ge er råd hur ni går vidare, hur ni kan förbättra er relation, utan otrohet. Att upptäcka era känslor för varandra inge.
Sök gärna på nätet också, finns flera boktips som kan vara värda att läsa och ta med sig in i framtiden... Både vad gäller kärleksrelationen och ert sexliv, hur ni håller passionen vid liv. Kolla familjerådgivares hemsidor, där kan man få massor av tips och råd.
Men framför allt - ni måste se till att komma i väg till en familjerådigivare!!!
Jag är den andra personen som precis fått reda på att den som jag har älskat i 8 år och som var min bästa vän har gjort vad du nu gör mot din älskade.
Hans ursäkt för att inte berätta var att han inte ville såra mig. Hur kunde han tro att veckor av lögner skulle såra mig mindre än ärlighet?
Han älskar henne nu och jag är som bortblåst.
Jag mår piss och om du verkligen älskar din partner gör inte så mot henne.
Jag har slutat äta...gått ner 10 kilo. Jag sover inte. Jag gråter hela dagarna, medans han just nu befinner sig i någon annans armar. I min säng....bland mina saker.
Gör det inte!
Ärlighet kan förlåtas, men lögn sätter djupa spår.
Nu kan vi inte ens vara vänner.
Bra blogg! Otrohet är inte enkelt. SugarDose har nog rätt, alla blir sårade förr eller senare, egentligen borde man ta sig ur det fort. Men hur lätt är det när man är förälskad och beroende?
/Den andra kvinnan, som aldrig trodde att hon skulle hamna här
Hej otrohet! känns som jag har funnit min själsfränder,dina tankar och ord träffa mig rakt i hjärtat och berör mig. Har samma helvete eller paradis??? som du, skulle jätte gärna vilja komma i kontakt med dig.
Otroheten ingen katastrof om man sitter i samma båt!
Jag har ett förhållande med en kvinna som som är i samma situation som jag - har levt en stor del av sitt liv med sin partner och har många barn. Det sexuella dimensionen av det officiella förhållandet har decimerats till en minimal del av alla ansvar, och kärlek finns det också i stora mängder.
Ändå känner vi båda att vi också behöver den hemliga vänskapen vi delar, vårt lilla äventyr. Det började av en slump och har fortsatt oregelbundet.
Helt enkelt är det inte, men skiljer sig från det klassiska mönstret med en utomstående som väntar att den otrogna skall lämna sitt förhållande i det att vi båda är i samma situation.
Jag älskar min hustru och mina barn, men jag älskar också min älskarinna! Alla kompletterar varandra.
De flesta skulle säker moralisera över det här, och jag vet att min hustru inte skulle godkänna det - även om hon nog godkänner min nära vänskap till min älskarinna, hon bara inte vet att vi också har en fysisk dimension i vår vänskap.
Helt ärligt så kan jag också säga att jag skulle unna min hustru samma sak. Jag skulle inte vela veta om det, men om det gör henne lyckligare och vårt hem gladare så skulle det också vara en positiv sak.
Jag tror helt enkelt inte på den svartvita traditionella modellen.
Kram till dig!
Vad har hänt för dig sedan November?
du kommer att förstå att du gör fel när den du älskar är otrogen mot dig. lina
du kommer att förstå att det du gör e fel när den du älskar är otrogen mot dig. det kommer att krossa dig.
Jättefin blogg. Ärlig och rak och du dömer varken dig själv eller din sambo. Apropå döma, har du förresten reflekterat över att en otrogen man alltid framställs ( i film o annan media) som en kåt usling som sviker fru och familj, men kvinnlig alltid framställs som sökandet efter kärlek?
Fortsatt din blogg.Snalla
Jag har själv varit otrogen.
Han förlåter mig men jag kan inte förlåta mig själv. Vet inte hur jag ska kunna fortsätta leva.
bra blogg och modigt ämnesval!
håller på att inleda ett förhållande med en gift pappa i min bekantskapskrets. otroligt dåligt samvete för det som sker men kan samtidigt inte sluta. det sjukaste är att jag inte tror att jag skulle vara intresserad om han var ledig. att vi båda vet att det är så förbjudet på flera olika plan gör att laddningen blir starkare. g vill se hur långt det kan gå. helt klart att det är den svagaste i ett förhållande som är otrogen. när man inte vågar säga vad som är fel rakt ut eller behöver bekräftelse från alla håll.
har samtidigt drömmar om att vi skulle kunna leva tillsammans alla tre och vara lyckliga.
är det mitt fel att han känner?
Jag är ett otroget kräk! Jag kan inte vara trogen sen jag blev våldtagen. Jag har två pojkvänner och två kk's. Rädslan förgör mej. Vågar inte säga nej längre.. och jag mår bara dåligt av det.
Intressant...Har upplevt något likande, men då som "den andra kvinnan".....Och jag undrar varför det inte är tillåtet att älska mer än en person?..... Man kan inte styra över känslor. Den man jag hade en relation med är den största kärleken i mitt liv, oavsett om han är och förblir gift. Värderingar och normer styr allt för mycket. Så tycker jag!
Intressant...
Tror fler än du bär på liknande erfarenheter,känslor....
Jag undrar varför man i detta samhälle inte "får" älska två????
/ Maria
Jag har också samma problem. Nu har inte jag och min sambo barn eller är gifta ännu (är förlovade).
Men jag har lätt för att bli förälskad. Jag och en kille småflörtar med varandra och han frågade om jag bodde ensam och jag sade "ja".. jag vågar inte säga som det är av rädsla för att han ska tappa intresset. Sjukt.
Vet inte egentligen vart jag vill komma med detta alls.
Jag älskar min fästman oerhört mycket, vill leva med honom.
Samtidigt är den nye killen spännande och jag kan se mig som hans vän (inte mer).. men om jag berättar sanningen för honom så kommer han inte att fortsätta prata som vi gör nu.
Skicka en kommentar