Jag har valt inte blogga om otrohet under ett halvår. Tyvärr inte på grund av jag gjort slut på min "affär". Jag skriver tyvärr för att på många sätt önskar jag att det hade tagit slut och jag kunde gå tillbaka till att vara den hederliga människa jag anser att jag i grund och botten är. Istället har vi fortsatts att träffas.
Jag hatar mig själv för att jag ljuger och bedrar den jag bor ihop med. Men mitt problem är fortfarande att jag känner ansvar för att mina barn ska få växa upp med båda sina föräldrar i en trygg hemmamiljö samtidigt som mina känslor för den jag är otrogen med snarare har förstärkts de senaste månaderna än mattats.
Andra bloggar om: otrogen, otrohet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
skriver en hälsning då jag tittat in
besök gärna min blogg
http://tankeverskstan.blogspot.com/
Ingen mår bra av otrohet. Inte din partner, inte dina barn, inte du. Mitt råd: Överväg vilken av dem båda som gör mest ont at förlora. Hade det varit jag hade jag avlutat affären och försökt arbeta på förhållndet. Fungerar det inte så kan man kanske försöka på nytt med den andra. EFTER att det är helt slut.
En släkting till mig upptäckte i medelåldern att hennes man bedragit henne med en annan kvinna i åtta år. Hon upptäckte det på värsta tänkbara sätt - älskarinnan ringde henne.
Hon kastade ut sin man och han inledde ett långvarigt förhållande med älskarinnan. Hon själv klarade aldrig att träffa någon ny. Och de senaste 30 åren har hon levt ensam.
Tänk på vad du gör mot din sambos tillit till andra människor.
Skicka en kommentar