Otrohet är för mig en fråga om bekräftelse. Inte sexuell njutning som många tror. Det finns säkert många som är otrogna för att de känner att deras sexliv stagnerat. Tillfälliga ligg som är bortglömda nästa dag. Jag kan inte identifiera mig själv i den situationen.
Som exempel kan jag berätta att jag och den jag är otrogen med har haft sämre sex än jag har haft med min sambo. Så handlade det enbart om sex skulle jag ha avslutat denna affär för länge sedan. Men jag har hellre har dålig sex med min älskare än bra sex med min sambo.
Där försvann, i alla fall i min värld, det största myten att det skulle handla enbart om sex när någon är otrogen. För mig handlar det istället om att bli sedd och bekräftad. Det kanske gör otroheten så mycket större. Det är inte en sexuell otrohet utan en känslomässig.
Andra bloggar om: otrogen, otrohet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag är du.. Jag vet inte om det kändes befriande att läsa din blogg, eller bara olustigt.. Men jag brottas med samma frågor som du.. Fast mitt fokus just nu ligger på att min "älskare" (som han inte riktigt är, för att vi har inte haft sex) helt plötsligt slutade att höra av sig.. Jag och min sambo har varit tillsammans i fem år, vi har ett hus som vi renoverat på under två år, ett barn och inte helt säkra inkomster fastän vi båda arbetar 110%.. Vi har inte haft sex på två år.. Den första tiden, rann bara iväg.. Huxflux, så hade ett år gått.. År två diskuterade vi mycket, både ensamma och hos en terapeut.. Problemet är att jag inte attraheras av min sambo längre.. Det är jätte-märkligt, för jag älskar honom över allt annat - han är världens bästa pojkvän, vän och pappa och han är fortfarande lika snygg som när vi träffades.. Men min sexuella dragning till honom är som bortblåst.. Jag vill, jag vill, jag vill känna sexuell attraktion men när han rör vid mig är det nästan som att jag ryggar och känner mig äcklad.. Vad fasen hände?! Vi som var så lyckliga.. Jag har alltid varit rastlös i relationer, men det har alltid haft en anledning.. Men denna gång vet jag inte.. Klart vi har haft mycket, men steget från mycket till att bli äcklad är ganska så långt.. I lördags träffade jag X.. Han var stadens innekille för några år sedan och bara "hemma" över helgen.. Mitt sällskap kände honom och vi blev presenterade.. Han såg mig.. Han såg mig direkt.. Och trots att han var omgiven av en massa folk, både killar och tjejer så satte han sig bredvid mig och började prata.. Vi pratade ett tag och plötsligt fann jag mig själv hålla hans hand under bordet.. Han följde med oss ut och den fysiska kontakten fortsatte.. Tyvärr tappade vi bort varandra innan stängning, men jag tänkte att jag bara var tvungen att träffa honom igen.. Jag sökte på hans namn på eniro, fick en träff och skickade iväg ett sms.. Det var X.. Han svarade på en halv minut.. I söndags pratade vi i telefon, i måndags i telefon och på msn, i tisdags via sms och mitt i natten på en ödslig parkering sågs vi.. Vi kysstes och hade det mysigt i en timme eller så.. Vi hade inte sex.. Jag sa att jag var tvungen att åka hem och X försäkrade sig om att jag skulle ringa längs vägen, så att inget skulle hända - så att jag skulle komma hem ordentligt.. Vi ringdes och vi bestämde att jag skulle ringa dagen efter.. Vilket jag gjorde och vi pratade på ett bra tag på X arbetstid, en bra konversation där jag upplevde att X hade alla chanser i världen att avsluta vår relation.. Istället tyckte jag att han uppmuntrade mig till att lämna min sambo och tidigare hade vi talat om X semester, en båttur och hur vi skulle kunna mysa på olika hotell i Sverige.. Efter vi hade lagt på skickade jag två sms, ett på efm och ett senare på kvällen.. Det första löd; "Hej söt! Saknar dig lite, faktiskt.. Vill känna dig emot mig som igår igen.. Och igen.. Vill även gärna att du hör av dig till mig också (på dagtid), oavsett vart vi hamnar, så att kontakten sker på lika villkor.. Inga förpliktelser, heller inga måsten.. Bara mys, dragningskraft och här&nu.. *skrattar* Vad djupt det blev, men du förstår säkert vad jag menar.. Ha en underbar dag!" Inget svar.. Kvällen gick och jag fick en öppning.. Skrev ett nytt sms: "Jag kan ses några timmar ikväll och på sön efm/kväll/natt, om du vill?" Inget svar.. Har väntat hela dagen idag på att X ska svara, men icke.. Jag vet att han har mycket på jobbet, har mycket med en idrott påelitnivå men jag inbillar mig att man alltid har tid att svara om man verkligen vill.. Åtminstone på över ett dygn.. Så nu brottas jag med helt ologiska tankar.. Varför hör han inte av sig? Var mitt sms för på? (Många av X mess, har också vart på - gulliga - och syftet var främst att jag ville känna att han också skulle höra av sig som under normala date-förhållanden). Jag mår också dåligt för att jag bara tänker på X och vad som händer? Varför tänker jag inte på min sambo och varför känns det som den här lilla känslan av att bli sedd som X gav mig, håller på att slita mig i stycken bara efter 6 dagar? Jag vill nog kanske bryta upp från min sambo, eller snarare ge upp efter två års kämpande men ett egoistiskt svin som man är, så är jag rädd att aldrig hitta någon bättre eller kanske aldrig hitta någon alls.. SEdan har vi lite ekonomiska svårigheter som gör att vi inte direkt klarar oss utan varandra.. Vad fasen ska jag göra?! Är det någon som känner igen sig i min relation? Vad håller X på med? Tack för en tänkvärd sida, som fick mig att skriva av mig om något som jag inte kan dela med någon!! Om man på något sätt kan få kontakt med dig, eller någon annan som känner igen sig är jag idel öra. Stor kram och all kärlek, både till er som är otrogna (kankse inte de mest notoriska bedragarna, men de som ser sig själva i mig) och till de som blir bedragna (tänker på er också och mår illa över mitt beteende, menstyr man över sina egna tankar? kan man bara glömma? Svaret är kanske uppenbart; gör slut först..) Min bild av min vardag, de senaste dagarna.. Kram
Jag vet inte vad jag ska svara dig. Jag önskar att jag hade ett bra svar både till dig och till mig själv, men tyvärr söker jag det varje lugn sekund utan framgång.
Att han inte hör av sig tror jag är ganska naturligt. Den som jag är otrogen med har försökt dra sig undan vid några tillfällen för att inte vara orsaken till mitt havererade förhållande. Jag skulle nog reagera på samma sätt om situationen var den omvända.
Ja, detta sökande efter svar är nästan det som äter upp en levande varje dag..
Kändes skönt och i efterhand, ganska så självklart det du skrev om X plötsliga försvinnande..
Tiden får utvisa vad som händer, både i mitt och min sambos liv och även med X..
Började själv blogga igår, förresten.. Med detta svaret, som första inlägg..
Välkommen!!
http://litenochlivet.blogspot.com/
Intressant inlägg - jag kommenterar det på min blogg och länkar hit! :-)
Det är den känslomässiga mot tjejen som gör mer ont för din partner är sexuella enligt forskning!
Shit, då är mitt lilla oskyldiga bekräftelsebehov kanske inte så oskyldigt och litet ändå... Massor utav prat och längtan. Inget mer.
Skicka en kommentar