Tack till alla er som hört av er med kommentarer.
Jag har medvetet valt att inte göra några inlägg under ganska lång tid. Jag vill inte fylla bloggen med allt för många banala inlägg om min egen ångest. Det skulle inte tillför något nytt. Istället låter jag de textern som finns ligga kvar till stöd för några läsare och som avskräckande exempel för andra. Det är upp till varje läsare att själv tolka texterna.
Till er som vill att jag ska skriva mer kan jag bara säga att när det kommer nya infallsvinklar så kommer jag att skriva om dessa. Jag tar gärna emot tips och idéer.
Andra bloggar om: otrogen, otrohet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Tycker att du borde lämna din sambo. Vi lever i nya tider och skilsmässqa verkar var det enda som kan lösa eran relation. Våga satsa på den andra istället.
Lycka till!
Hej,
Jag ville bara säga att jag fångade min flickväns otrohet genom program man kan köpa, så kallade keyloggers. Dessa program sparar allting som skrivs och surfas på datorn, även om man raderar historikfiler!
Finns säkert massa där ute ni kan välja från. Jag köpte ett program som heter EuroCron + eller nått. www.eurocron.com/otrohet
Jag vill gärna se mer av dina tankar om otrohet!
jag har tänkt samma tanke.. är i samma situation och vill vet hur andra tänker i min situation. Varför kan jag inget göra, ta ett beslut, våga chansa pa kärleken.. Det är inte rätt mot min sambo, men ändå kan jag inte ta mig för att ändra situationen. massa undanflykter. Vill jätte gärna höra mer från denna blogg...
Hemskt att ljuga för sin omgivining..
Hej!
Det är med fuktiga ögon som jag läser din blogg. Jag känner igen vissa känslor och tankar du beskriver, skönt att läsa att andra har samma "problem".
Jag och min kollega har träffat varandra i ett halvår, båda i samboförhållande då och han med två barn.
Jag kunde inte leva med två män i mitt liv så jag avslutade mitt samboförhållande efter en månad (inga barn).
Nu har det gått fem månader, vi träffas fortfarande, han bor kvar med sambo och barn.
Jag = superkär och önskar inget annat än att bli "första kvinnan".
Vi pratar väldigt mycket med varandra, men inte om situationen. Det är som att ingen vågar nämna det. Jag vågar inte nämna det för jag är rädd för fel svar och jag undrar hela tiden vad han tänker, varför säger inte han något?.
Jag vill inte avsluta det här, jag är kär!
(Tvungen att skriva av mig, att inte prata med någon om allt det här är jobbigt!)
Jag är den *bedragna* kvinnan..
Det smärtar förstås att läsa det du skriver, men jag kan också lära av det..
Jag väljer att lära och växa istället..
Vi skriver om samma tema fast ur olika synvinklar..
Jag skriver ur min synvinkel, den trasiga.. nedsmutsade..
Tack för en fin blogg. För mig som otrogen har det hjälp något enormt. Tack, åter igen tack!
Skicka en kommentar