fredag 5 juni 2009

Leia skrev en kommentar på min blogg som jag gärna vill lyfta upp så fler får läsa den.

" Leia sa...
Jag är den "bedragna" kvinnan..
Det smärtar förstås att läsa det du skriver, men jag kan också lära av det..
Jag väljer att lära och växa istället..
Vi skriver om samma tema fast ur olika synvinklar..
Jag skriver ur min synvinkel, den trasiga.. nedsmutsade.."


Jag funderar mycket på hur min sambo har det. Mycket, mycket mer än vad många som läser min blogg säkert tror att jag gör. Skulle jag bara bry mig om mig själv och vad jag känner så hade jag gått för länge sedan. Lämnat allt och flytt till något som jag tror är bättre. Men det gör jag inte. Jag stannar och gör skulden och smärtan större.

Jag är ett kräk, det behöver ni inte skriva som kommentar för det vet jag redan. Jag är den som är nedsmutsad, inte min sambo och inte Leia. De är utan skuld.

Jag stannar kvar och fortsätter att ljuga för att skydda min sambo och våra barn, inbillar jag mig. För även om kärleken är slut så ha jag inte slutat att bry mig. Jag vill inte vara så ynklig att jag bara smiter utan att ta ansvar.

Det är mina ursäkter och mitt rättfärdigande.

Läs mer av Leia på djuptinuti.blogg.se


Andra bloggar om: ,

9 kommentarer:

Leia sa...

Men oj..
(förstummad och glad)

Vilken uppmärksamhet!
Tack snälla, allra ödmjukast..

Vet du.
Jag tror inte på känslan "nedsmutsad" längre..
Okej, jag känner den, men jag tror inte att den för något gott med sig, varken för mig, för min sambo eller för barnen.. Därför så skulle jag vilja råda dig att INTE känna så. Alla är vi människor och av nån underlig anledning så tror jag att saker sker av en orsak, en anledning..

Jag tänker alltså att det som har skett mig skedde av en anledning, och vet du. Jag KAN faktiskt känna MIN egen del i det som har hänt.. (inte så att jag skuldbelägger mig, men jag kan ändå se att jag kanske hade ett finger med i spelet..)

Det är SÅ man växer tror jag..
Genom att försöka se på otroheten ur andra synvinklar...

T.e.x. din..

DET berikar MIG:

:)


TACK snälla för dina fina rader!
Det är LÄNGE SEN jag blev så glad över några väl valda bokstäver.

*puss*

Milly sa...

Tittar in..
Vilken fin blogg du har..
Är allt väl?

Kram

Kamilla sa...

Jag skulle behöva lite tips faktiskt.

I söndags fick jag reda på av en vän att min Sambo varit otrogen. Händelsen var för 2 månader sen i Köpenhamn på en bouletävling (jag var inte där) och vi har varit tillsammans i 4,5 år. Han blev avsugen på fyllan i ett tält. Vi har verkligen haft ett upp och ner förhållande men i slutändan har vi förstått att det ska vara vi. Jag har accepterat mycket men jag skulle aldrig acceptera otrohet. Förstår bara inte varför han har varit helt som vanligt och döljt allt. Han har velat att vi ska resa, flytta till större, skaffa barn. Ja, allt det där. Han vet att han aldrig kommer hitta en bättre tjej (och snyggare) och han ångrar sig jätte mycket.

Jag är så fruktansvärt förvirrad bara. Trodde aldrig att han skulle kunna göra en sån här grej. Han hade verkligen allt en kille kan önska sig. Har panikångest och vet inte om jag ska ta tillbaka honom eller leva vidare utan honom. Jag hatar att jag älskar honom.

Skriv gärna till min mail:
kokamomilollola@hotmail.com

manutanforsvar sa...

Tack för din blogg!
Är kärlek någonsin smutsig eller fel? Tack vare att Leia inspirerade mig startade jag igår en blogg.
Inga svar kanske men frågor, funderingar och kanske en och annan förklaring


M

Anonym sa...

Hittade din blogg idag.
Skriv mer snälla.
Min man hade en annan utan att jag vistte det.
Jag kännde mej så lurad när jag var den sista som fick veta.
Såren läker aldrig.
Idag gör det riktigt ont.
Riktigt riktigt ont/Grace

Leia sa...

Skriva mera? Saknar..

Anonym sa...

Jag är i samma situation och det var skönt att få läsa om någon annan. Känner igen mig mycket...
Tack!

Anonym sa...

Hej..Jag googlade och hoppade in på första bästa länk och jag kom hit. Jag lever med en man. Vi har 3 barn i hemmet varav 1 ihop ( 4 år ) har varit ett par i 6 år och vi var särade ett par månader för ett år sedan. Efter ett tag kom han, bad och bönade. Ville ha oss tillbaka. Komma hem. Nämnde allt han skulle bli bättre på...Dvs visa mig kärlek, känslor och prd vilket är hans svaga sida..
Han är ingen flört eller romantik kille..
Jag tvekade men gav efter. Förra veckan ser jag att han skickat ett sms med jobbmobilen när man låg ute på jobb en vecka. INTE hem till mig som slet med barn, hem och allt utan till en annan kvinna. Dessutom hade han nr i sin mobil och hade döpt henne till ett manligt namn...
Jag kan TA det här - som Leia säger...- för jag ser lite av min egen del i det. Men det ursäktar inte otroheten..och att dessutom DÖLJA namnet i mobilen..
Nej, jag vet inte. Och jag vet inte hur jag ska göra? Hur ska man orka? Kunna lita på? Kunna släppa den onda oroliga kräkkänslan i magen? Jag vill KRÄKAS ibland, för det gör så ONT! Men jag kan välja...jag kan gå.
Då slipper jag ju det här.. Men jag vill på nåt vis kämpa.
Han vill ju.. Men det sa han ju sist..? Jag ska ha dig som favvo och jag hoppas få läsa mer igen av dig här...
Hälsning Den bedragna ( för JO även om jag inte vet att de KNULLAT så vet jag att de haft kontakt... och det räcker. Han kan ju inte bevisa för mig. Och sånt man inte kan bevisa ska man inte göra anser jag.

Anonym sa...

Just ja...du skrev att du inte vill vara så att du inte tar ditt ansvar, att du bara inte smiter...
Det var så han tänkte göra först när han blev påkommen. Sa att han inte visste vad han ville längre, han är så konflikträdd förstår du. Men jag gormade åt honom att " FAN, du får i helvete ta ditt ansvar! MAN gör inte såhär, sårar sin sambo och ser henne ligga i en hög och sedan låta någon annan sopa upp spillrorna efter att man gått." Men... ärligt. Vill jag ha en såm inte vill ha mig? Som kanske gör om det här? Som inte fattar att vi har nåt bra? O M det var att vi hade det skit i sängen, då skulle jag fatta- men det har vi inte! Aldrig haft och kommer aldrig få säkert. Så vad fan är det? Brukar det inte vara det som lockar?