Diskussioner med min sambo

Jag vet inte om det finns grader av otrohet. Om det finns något som är förmildrande eller som gör att otroheten är extra svår.

Själv har jag sagt till min sambo att jag är förälskad i den vi träffade på festivalen också. Självklart så måste det varit sårande att höra att den man valt att leva sitt liv med är förälskad i någon annan. Ändå borde det vara en väckarklocka i alla förhållanden när den ena är så rak och öppen. Min sambo svarade med att det var ok med sexuella kontakter vid enstaka tillfällen men att min sambo inte var ute efter något polyamoröst förhållande. Så mycket mer sa vi inte då utan det blev tyst hemma.

Någon vecka senare försökte jag sätta mig ned med min sambo och prata om vad som hänt på festivalen och vi båda kände just nu. Det ledde till ett enormt gräl där jag försökte berätta hur jag upplevde vårt liv just nu. Hur barnen påverkat oss och hur jag tyckte att jag stundvis drog ett tyngre lass i hushållet. Det slutade med att vi skrek på varandra tills jag kände att jag inte klarade mer. Gråtande satt jag med ytterkläderna i hallen och ville bara fly. Jag minns inte eller vill inte minnas hur vi kom vidare. Vi blev sams på ytan och gick och lade oss. Jag sov oroligt med tankarna på min sambo, våra barn och min otrohet.

Nästa morgon gick jag upp först och tog hand om barnen. När min sambo vaknade klädde jag på barnen och gick ut och gick för att kunna fundera på egen hand. Jag sa åt min sambo att äta frukost i lugn och ro och sedan ringa mig så vi kunde träffas. Jag fick nästa två timmar ensam med mina tankar. Det var många känslor som passerade genom mig. Ångest för vad jag gjort blandades med tomheten över att min sambo inte tycktes förstå hur tomt jag tycker att vårt förhållande stundvis är.

När min sambo kom gick vi flera timmar och pratade. Jag fick berätta hur jag kände det i lugnt tonläge och jag fick höra vad min sambo tyckte och tänkte. När vi sent gick hem så kändes det bättre än på länge. Vi pratade om allt vi kunde komma på utom det faktumet att jag sagt att jag är förälskad i en annan också. Jag ville inte ta upp det och min sambo berörde inte heller det. Vi enades om att vi borde fortsätta att prata med varandra om vad vi känner.

Nu har det gått några veckor. Vi har fortfarande inte berört ämnet igen. Jag hoppas att min sambo för en gångs skull ska ta upp frågan. Att jag inte ska behöva vara den som startar diskussionen igen.

Jag vet inte om det finns grader av otrohet. Däremot känner jag att jag inte varit otrogen utan att skicka massor av signaler om att det är problem i vår relation. Återigen så rättfärdigar det inte vad jag gör mot min sambo men det känns inte som att jag invaggar min sambo i en falsk tro om att allt är perfekt medan jag är ute med en annan.