En vandring

Jag skolkade från jobbet för att gå på Djurgården och äta lunch tillsammans med dig. Det var en vacker höstdag även om det blåst och var molnigt. Kanske för att det var förbjudet att smita för att promenera med dig. Efter ett par timmar stannade vi och åt lunch. När vi satt där frågade jag dig om du ville äta middag med mig på tisdag. Du skrattade lite och frågade varför just den dagen, eftersom du redan visste att min sambo var bortrest. Jag skrattade jag med och sa att det självklart var en middag alla tre tillsammans.

Plötsligt blev du allvarlig och sa att du tyckte synd om min sambo. Jag förstod att att du menade middagen vi haft alla tre tillsammans några veckor tidigare. Ändå kunde jag inte låta bli att fundera på om du menade något mer med vad du sagt. Jag tittade på dig och sa att jag och min sambo haft det dåligt i vårt förhållande innan du och jag träffat varandra. Jag berättade om grälet med min sambo i vintras där min sambo inte tyckte det var något fel på vårt förhållande trots att jag nästan var på väg ut ur det. Hur min sambo inte ville prata om vårt förhållande och hur illa jag mådde stundvis. Du tittade länge på mig och sa att jag inte behövde välja eftersom det skulle du och min sambo göra åt mig, och förhoppningsvis ville ni samma sak, sa du med ett leende. Jag svarade med att om jag skulle bryta upp med min sambo skulle jag göra det för att vårt förhållande var dåligt inte på grund av att jag räknade med en framtid med dig efter bara två månader.