Det började som en diskussion om vårt sexliv. Vi hade varit tillsammans i drygt 10 år och kände att det började gå slentrian i sexlivet. Om jag gör detta gör min sambo detta och om jag fortsätter med att göra så kommer min sambo att göra , och så vidare. Ganska förutsägbart och inte speciellt upphetsande i längden. Det var vi båda överens om. Jag tror att många som haft en längre förhållande känner igen sig. Vi var utomlands när satte igång och pratade om det. Kanske var det just det faktumet att vi inte var i Sverige som fick oss att säga till varandra att det är ok med sexträffar bara vi inte gör det i Sverige. Första gången vi hade sex blev ännu mer odramatisk eftersom vi hittade en person på nätet som var intresserad av att göra det till en trekant. Något som passade oss bra som nybörjare. Det blev en bra träff för oss båda där vi fick utlopp för våra fantasier.
Efteråt pratade vi noga igenom vad som hänt och vad vi känt att se den andra ha sex med en annan person. Vi var överens om att det kändes ok men att vi troligtvis skulle fortsätta med sexträffar på egen hand. Vi var också öppna mot varandra med riskerna med att ha ett öppet förhållande. Vi bestämde spelregler som i korthet gick ut på att vara öppna mot varandra om vilka vi träffade, bara träffa andra när vi är utomlands samt att det bara handlade om sex. Inte nya relationer.
Sedan dess har jag och min sambo var för sig utforskat vår sexualitet med andra vid ett handfull tillfällen. Några har varit bra, de flesta varit ganska ointressanta och ingen har skapat någon oro i vårt förhållande. Tvärtom har det öppna förhållandet gjort att vi kunnat prata med varandra om sex. Något jag upplever verkar vara svårt i många förhållanden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar