Första steget

Det var sommar och varmt och det var en ren slump att vi träffades. Precis samma slump som alltid sammanför människor för första gången. Det var kväll och vi var båda på en sommarfestival. Det var inget fyrverkeri på himlen, inget som sa klick eller någon ljuv musik i luften. Ändå känns det i efterhand som om det var meningen att vi skulle träffas den kvällen. Som om hela universum verkade för att vi skulle ses utan att du och jag visste om det.

Jag var där med min sambo och våra barn. Du kom fram och pratade en stund. Vad du frågade om minns jag inte eftersom jag inte tyckte det var intressant. Det enda som jag brydde mig var att du kom fram och frågade. Efter någon minut gick du igen och jag minns att jag tittade efter dig. Det var då som jag bestämde mig för att jag inte kunde låta dig vandra ut ur mitt liv. Att jag skulle leta efter dig till jag fann dig igen. En stund senare tog jag barnen och gick ett varv på området. Min sambo stannade med våra vänner så det gav mig tid att leta efter dig.

Det tog mig ett par minuter att känna igen dig i bland alla människor men när jag fick syn på dig så stod du helt själv i ett hörn och tittade dig omkring. Du såg inte ut att vara varken ensam eller olycklig. Du såg bara nöjd ut med att bara stå där och betrakta omgivningen. Jag hade tänkt ut så många bra kommentarer jag skulle säga. För att smickra dig. För att förklara varför jag letat upp dig. För att få dig att tro att det var en slump att jag mött dig igen. Jag minns inte vad jag sa eller om det var du som började med att säga något.

Ska jag vara riktigt ärlig så minns jag inte alls vad vi pratade om när vi sågs den första kvällen. Kanske pratade vi bara några minuter eller i en timme. Vi gick bort till ett öltält och köpte öl. Någon gång på kvällen kom min sambo fram och hälsade. Vi stod där alla tre och pratade som om det var ett fullkomligt normalt möte. Som om inte hela min världsbild hade förändrats på en sekund tidigare den kvällen.

När du gick visste jag inte om det var sista gången vi sågs.

Andra bloggar om: otrohet